domenica 22 maggio 2016

Ironman Mallorca 70.3

Så var det dags för att tävla igen, nästan tre år efter min sista tävling, Ironman Kalmar 2013! Flög från Kalmar till Mallorca på tisdag när i Sverige hade sommaren precis kommit och landade in en tillräckligt solig Palma.

Väderprognos hade lovat regn just dagen till tävling och man hade svårt att tro på det! Men det blev så, den dagen, den 7 maj 2016, regnade det från natten till kvällen!
Bland svenskar hade spridit sig "legenden" att när det regnar blir vägarna på Mallorca hala. Vem som kom på det vet jag inte, men någon skrev det på en blogg och alla andra följde med. Jag kunde läsa det i så många bloggar, instagram konto, facebook att jag blev osäker om det inte var ett skämt. Men nej, enligt svenska folk går det inte att cykla på Mallorca om det regnar!! Så löjligt! Är det inte istället så enkelt som att man inte kan cykla när det regnar? :-).

I alla fall jag brydde mig inte så mycket om det, om det regnar då hanterar man cykel på ett annat sätt, så enkelt är det! Mitt problem var ett annat, jag hade tränat för lite oavsett hur vädret skulle bli :-)!

Dagarna innan tävlingen var vädret jättefint. Jag testade simbanan i en solig dag och blev överraskad av att jag faktiskt kunde följa bojarna, visst var de stora, gula och orange och havet var platt :-) men tänkte inte på dem extrema positiva förhållandena, nej det som jag tog med mig var bara den goda känslan. Jag körde en kort runda med cykel bara för att kolla att allt var i ordning och löpning struntade jag helt enkelt i. Jag kunde nu inte springa ikapp alla missade träningar, jag visste att på något sett skulle jag ta mig i mål!

Ironman Mallorca 70.3

När det var väl klart att tävlingsdagen skulle vara en kall och regnig dag då kändes det som en sak var åtminstone säker, jag skulle inte lida av värmen :-). När jag packade ned cykel innan avfarten från Sverige då bestämde jag mig för att ta med mig bara träningshjul, inga smala hjul med högprofil utan de säkra träningshjul som jag kunde lita på. Valde också att lämna cykeldatorn i Sverige. Nu vet jag att det finns de som kollar watt och hastighet, jag är inte en av dem, ingen cykeldator kan berätta för mig vad jag kan! Jag tog med mig en enkel klocka som det enda som kunde visa var tiden, det skulle räcka, alla tider och mellantider skulle man få sedan, efter målgången :-). Sen var det att bestämma sig detta med intag av energi, en annan sak som jag inte orkar med :-). Jag valde att ta med mig bara en flaska och planen var att endast dricka vatten och äta fyra gel under cykelsträcka och sedan på något sätt skulle jag klara mig med depåerna under löpning. Denna var min plan, en enkel och smidig plan som skulle ta mig till mål efter tre år utan tävlingar :-).


Natten innan sov jag nästan ingenting, såg att det ösregnade och på något sätt gjorde detta mig lugn, nu visste jag utan tvekan att jag skulle ta på mig alla kläderna som var i påsen, strumpor, väst, armvärmare och vintervantar, en sak mindre att tänka på!

På morgonen såg jag folk gå tidigt till starten, jag väntade till sista stunden och lämnade hotellet klädd i våtdräkten :-). Kom till växlingsområdet och kollade att allt var i ordning och sen promenerade jag till starten. Frös som bara den på den kalla och kompakterade sanden. Lämnade min påse till arrangerarna och utan att har värmt upp gick jag till starten. Jag hade ingen aning var jag skulle placera mig, men den kalla sanden och faktum att jag nästan skakade av kyla gjorde att jag bestämde mig för att starta tidigt! Jag är en kass simmare men jag hatar att frysa så jag placerade mig i slutet av det snabba gruppen bara för att kunna börja tävlingen så fort som möjligt!

Simning

Då var jag där och sprang mot vattnet. Simning i öppen vatten är för mig någonting som jag inte kan ta kontroll över. Bara en gång, på Sövdetriathlon 2011, kände jag att jag hade full kontroll. För det mesta simmar jag med en känsla att jag har ingen aning var och vart jag simmar och vart banan går. Trots att jag tar några referenspunkter på landet sen ser jag inte dem när jag är i vattnet. Och varje gång är jag lika överraskad att jag faktiskt klarar att ta mig till stranden igen. Jag hatar att vara inklämd i en våtdräkt. Det tar för mycket kraft att bara lyfta armarna i våtdräkten att simningen blir lidande. Jag drömmer om ett klimat där det ska fungera med en armlös våtdräkt :-). I alla fall, jag började simma i det som jag upplevde som ett väldigt vågigt hav. Bojarna var långt borta till höger och jag höll mig på avstånd från dem, jag visste att de snabba simmaren skulle komma ikapp mig och jag lämnade plats åt dem :-). Efter en stund på väg ut kände jag en kraftigt smärta i den ena handen som om något hade bränt mig, just det! Det kan vara brännmaneter, tänkte jag. Ingenting att göra åt det, det är bara att fortsätta. Som vanligt började jag att uppleva simningen som väldigt tråkig och oändlig :-). Jag kände att det gick långsamt och slutet var fortfarande långt borta. Men dit kom jag!

Ironman Mallorca 70.3

T1

Det blev en lång historia Jag springer mot växlingsområdet och försöker ta av mig den övre delen av våtdräkten. Hittar direkt min påse, att ta på sig västen och strumpor gick det smidigt men sen blev det en kamp att få armvärmare och vantar på min våta kropp!! Springer i det jättelånga området och hittar lätt min cykel, sen är det bara att fortsätta springa!

Ironman Mallorca 70.3

Cykling

Jag började cykla utan att kunna se vägen :-). Glasögonen hade immat igen och fick snabbt ta av dem. Jag hade ingen särskild plan, det var bara att trycka på pedalerna. Som sagt hade jag ingen aning hur fort det gick och detta kändes bra. Backen kom, jag växlade till det lättaste och började klättra. Körde om många och fortsatte i min takt, tänkte inte på de andra. Dimman var så tjock att på vissa delar kände jag inte igen banan, men jag visste att jag var på rätt väg :-). Innan backen slutade blev jag passerad av en jättesnabb 45-årig tjej, det visade sig sen vara hon som vann. Där och då visste jag inte vem hon var men jag gjorde ett försökt att hålla hennes tempo, självklart gick det inte.

Utförskörning började och jag kände mig trygg med mina träningshjul, de kunde jag lita på. Det gick fort och hade inte något större problem med att hålla cykel på vägen. Snabbt var jag nere och då började jag frysa. Hakan hackade och jag hade svårt att stoppa det. Men med tiden gick det över, jag kände att värmen var tillbaka i min kropp och att jag kunde börja cykla snabbt igen. Som vanligt hade jag glömt äta mina gel och snabbt tryckte jag i mig två så att jag skulle klara sista delen. Hade inte heller druckit så mycket, två deciliter vatten. Men det var helt ok, jag brukar inte dricka så mycket när jag cyklar. Efter en stund fann jag mig själv sjunga, dåligt tecken, tänkte jag. Jag gör så när jag tappar fokus och upplever att någonting är tråkigt. Så jag skärpte mig och försökte fort komma igen i tävlingstankar. Sista delen genom L'Albufera gick smidigt och plötsligt var jag tillbaka i växlingsområdet.

T2

Jag kliver av cykel och har skorna kvar på fötterna. Försöker springa men halkar några gånger. Jag stannar och tar av skorna, springer i strumpor. Hittar lätt min röda påse, tar av en del kläder och är snabbt ut på löpningen.

Ironman Mallorca 70.3

Löpning

Det fortsatte regna, men nu var det bara 21 km löpning kvar och jag kände mig pigg och varm. Jag hade en plan :-). Jag ville springa på 1 timme och 38 minuter. En enda tanke i mitt huvudet, "herregud jag kan inte springa långsammare än 98 minuter!" Planen höll i åtta km, första varvet gick bra och sen sket det sig! Vissa stunder ville jag gå men klarade hålla mig springandes. Vattenpölar, bro och den tråkiga löpbanan verkade vara stora hinder för mig just då och den enda som jag ville var att sätta slut på den långa, kalla och regniga dagen. Och det klarade jag! Efter 5 timmar, 27 minuter och 49 sekunder var jag i mål, färdig med tävlingen och färdig med dagen.

Ironman Mallorca 70.3

Efter

Jag promenerade till hotellet medan många andra var ute och sprang. Så glad att jag inte var bland dem. Att jag hade gjort färdigt min tävling. På hotellet såg jag mina tider. Cykelsträckan gick under tre timmar!! Jag hade varit på Mallorca tidigare och testat backen, utförskörningen och delar av banan, men aldrig gjort hela rundan i sin helhet. Och jag hade funderat flera gånger hur i helsike man kunde cykla den sträckan på mindre än tre timmar. Nu vet jag att det går :-). Jag firade detta med 9 mil på cykel dagen efter tävling och 12 mil dagen därpå! Är man på Mallorca måste man bara passa på och cykla!!

1 commento: