domenica 22 maggio 2016

Ironman Mallorca 70.3

Så var det dags för att tävla igen, nästan tre år efter min sista tävling, Ironman Kalmar 2013! Flög från Kalmar till Mallorca på tisdag när i Sverige hade sommaren precis kommit och landade in en tillräckligt solig Palma.

Väderprognos hade lovat regn just dagen till tävling och man hade svårt att tro på det! Men det blev så, den dagen, den 7 maj 2016, regnade det från natten till kvällen!
Bland svenskar hade spridit sig "legenden" att när det regnar blir vägarna på Mallorca hala. Vem som kom på det vet jag inte, men någon skrev det på en blogg och alla andra följde med. Jag kunde läsa det i så många bloggar, instagram konto, facebook att jag blev osäker om det inte var ett skämt. Men nej, enligt svenska folk går det inte att cykla på Mallorca om det regnar!! Så löjligt! Är det inte istället så enkelt som att man inte kan cykla när det regnar? :-).

I alla fall jag brydde mig inte så mycket om det, om det regnar då hanterar man cykel på ett annat sätt, så enkelt är det! Mitt problem var ett annat, jag hade tränat för lite oavsett hur vädret skulle bli :-)!

Dagarna innan tävlingen var vädret jättefint. Jag testade simbanan i en solig dag och blev överraskad av att jag faktiskt kunde följa bojarna, visst var de stora, gula och orange och havet var platt :-) men tänkte inte på dem extrema positiva förhållandena, nej det som jag tog med mig var bara den goda känslan. Jag körde en kort runda med cykel bara för att kolla att allt var i ordning och löpning struntade jag helt enkelt i. Jag kunde nu inte springa ikapp alla missade träningar, jag visste att på något sett skulle jag ta mig i mål!

Ironman Mallorca 70.3

När det var väl klart att tävlingsdagen skulle vara en kall och regnig dag då kändes det som en sak var åtminstone säker, jag skulle inte lida av värmen :-). När jag packade ned cykel innan avfarten från Sverige då bestämde jag mig för att ta med mig bara träningshjul, inga smala hjul med högprofil utan de säkra träningshjul som jag kunde lita på. Valde också att lämna cykeldatorn i Sverige. Nu vet jag att det finns de som kollar watt och hastighet, jag är inte en av dem, ingen cykeldator kan berätta för mig vad jag kan! Jag tog med mig en enkel klocka som det enda som kunde visa var tiden, det skulle räcka, alla tider och mellantider skulle man få sedan, efter målgången :-). Sen var det att bestämma sig detta med intag av energi, en annan sak som jag inte orkar med :-). Jag valde att ta med mig bara en flaska och planen var att endast dricka vatten och äta fyra gel under cykelsträcka och sedan på något sätt skulle jag klara mig med depåerna under löpning. Denna var min plan, en enkel och smidig plan som skulle ta mig till mål efter tre år utan tävlingar :-).


Natten innan sov jag nästan ingenting, såg att det ösregnade och på något sätt gjorde detta mig lugn, nu visste jag utan tvekan att jag skulle ta på mig alla kläderna som var i påsen, strumpor, väst, armvärmare och vintervantar, en sak mindre att tänka på!

På morgonen såg jag folk gå tidigt till starten, jag väntade till sista stunden och lämnade hotellet klädd i våtdräkten :-). Kom till växlingsområdet och kollade att allt var i ordning och sen promenerade jag till starten. Frös som bara den på den kalla och kompakterade sanden. Lämnade min påse till arrangerarna och utan att har värmt upp gick jag till starten. Jag hade ingen aning var jag skulle placera mig, men den kalla sanden och faktum att jag nästan skakade av kyla gjorde att jag bestämde mig för att starta tidigt! Jag är en kass simmare men jag hatar att frysa så jag placerade mig i slutet av det snabba gruppen bara för att kunna börja tävlingen så fort som möjligt!

Simning

Då var jag där och sprang mot vattnet. Simning i öppen vatten är för mig någonting som jag inte kan ta kontroll över. Bara en gång, på Sövdetriathlon 2011, kände jag att jag hade full kontroll. För det mesta simmar jag med en känsla att jag har ingen aning var och vart jag simmar och vart banan går. Trots att jag tar några referenspunkter på landet sen ser jag inte dem när jag är i vattnet. Och varje gång är jag lika överraskad att jag faktiskt klarar att ta mig till stranden igen. Jag hatar att vara inklämd i en våtdräkt. Det tar för mycket kraft att bara lyfta armarna i våtdräkten att simningen blir lidande. Jag drömmer om ett klimat där det ska fungera med en armlös våtdräkt :-). I alla fall, jag började simma i det som jag upplevde som ett väldigt vågigt hav. Bojarna var långt borta till höger och jag höll mig på avstånd från dem, jag visste att de snabba simmaren skulle komma ikapp mig och jag lämnade plats åt dem :-). Efter en stund på väg ut kände jag en kraftigt smärta i den ena handen som om något hade bränt mig, just det! Det kan vara brännmaneter, tänkte jag. Ingenting att göra åt det, det är bara att fortsätta. Som vanligt började jag att uppleva simningen som väldigt tråkig och oändlig :-). Jag kände att det gick långsamt och slutet var fortfarande långt borta. Men dit kom jag!

Ironman Mallorca 70.3

T1

Det blev en lång historia Jag springer mot växlingsområdet och försöker ta av mig den övre delen av våtdräkten. Hittar direkt min påse, att ta på sig västen och strumpor gick det smidigt men sen blev det en kamp att få armvärmare och vantar på min våta kropp!! Springer i det jättelånga området och hittar lätt min cykel, sen är det bara att fortsätta springa!

Ironman Mallorca 70.3

Cykling

Jag började cykla utan att kunna se vägen :-). Glasögonen hade immat igen och fick snabbt ta av dem. Jag hade ingen särskild plan, det var bara att trycka på pedalerna. Som sagt hade jag ingen aning hur fort det gick och detta kändes bra. Backen kom, jag växlade till det lättaste och började klättra. Körde om många och fortsatte i min takt, tänkte inte på de andra. Dimman var så tjock att på vissa delar kände jag inte igen banan, men jag visste att jag var på rätt väg :-). Innan backen slutade blev jag passerad av en jättesnabb 45-årig tjej, det visade sig sen vara hon som vann. Där och då visste jag inte vem hon var men jag gjorde ett försökt att hålla hennes tempo, självklart gick det inte.

Utförskörning började och jag kände mig trygg med mina träningshjul, de kunde jag lita på. Det gick fort och hade inte något större problem med att hålla cykel på vägen. Snabbt var jag nere och då började jag frysa. Hakan hackade och jag hade svårt att stoppa det. Men med tiden gick det över, jag kände att värmen var tillbaka i min kropp och att jag kunde börja cykla snabbt igen. Som vanligt hade jag glömt äta mina gel och snabbt tryckte jag i mig två så att jag skulle klara sista delen. Hade inte heller druckit så mycket, två deciliter vatten. Men det var helt ok, jag brukar inte dricka så mycket när jag cyklar. Efter en stund fann jag mig själv sjunga, dåligt tecken, tänkte jag. Jag gör så när jag tappar fokus och upplever att någonting är tråkigt. Så jag skärpte mig och försökte fort komma igen i tävlingstankar. Sista delen genom L'Albufera gick smidigt och plötsligt var jag tillbaka i växlingsområdet.

T2

Jag kliver av cykel och har skorna kvar på fötterna. Försöker springa men halkar några gånger. Jag stannar och tar av skorna, springer i strumpor. Hittar lätt min röda påse, tar av en del kläder och är snabbt ut på löpningen.

Ironman Mallorca 70.3

Löpning

Det fortsatte regna, men nu var det bara 21 km löpning kvar och jag kände mig pigg och varm. Jag hade en plan :-). Jag ville springa på 1 timme och 38 minuter. En enda tanke i mitt huvudet, "herregud jag kan inte springa långsammare än 98 minuter!" Planen höll i åtta km, första varvet gick bra och sen sket det sig! Vissa stunder ville jag gå men klarade hålla mig springandes. Vattenpölar, bro och den tråkiga löpbanan verkade vara stora hinder för mig just då och den enda som jag ville var att sätta slut på den långa, kalla och regniga dagen. Och det klarade jag! Efter 5 timmar, 27 minuter och 49 sekunder var jag i mål, färdig med tävlingen och färdig med dagen.

Ironman Mallorca 70.3

Efter

Jag promenerade till hotellet medan många andra var ute och sprang. Så glad att jag inte var bland dem. Att jag hade gjort färdigt min tävling. På hotellet såg jag mina tider. Cykelsträckan gick under tre timmar!! Jag hade varit på Mallorca tidigare och testat backen, utförskörningen och delar av banan, men aldrig gjort hela rundan i sin helhet. Och jag hade funderat flera gånger hur i helsike man kunde cykla den sträckan på mindre än tre timmar. Nu vet jag att det går :-). Jag firade detta med 9 mil på cykel dagen efter tävling och 12 mil dagen därpå! Är man på Mallorca måste man bara passa på och cykla!!

martedì 20 gennaio 2015

Fuerteventura: giorno 1 e 2

Abbiamo lasciato casa alle 4:30 sotto una nevicata fitta, che ora so che non ha attaccato. Il viaggio è andato bene e poco prima di mezzogiorno, ora locale siamo arrivati in albergo...e qui sono cominciati i primi problemi. Per avere la camera abbiamo aspettato quasi quattro ore!!! Cambio di programma, un'uscita in bici più corta del previsto. Due ore e mezza in sella e poi è arrivato il buio anche qui. Una foratura e un salto di catena che ci ha costretti ad un ulteriore stop hanno reso il giro meno piacevole di quello che mi ero augurata....non mi è sembrato un buon inizio di "vacanza".

La giornata odierna è cominciata con un giro di corsa prima di colazione e poi alle 10 fuori in bici. Direzione nord per raggiungere Corralejo e il parco nazionale. Alle Canarie tira SEMPRE vento, nessuna sorpresa, lo sapevo, un vento cosi forte che se fossi stata in Svezia non sarei certamente uscita in bici, ma durante questi due giorni il vento mi è sembrato ancora più forte del solito e le salite più ripide  degli anni passati, sará mica che sono fuori forma :-). Comunque sia dopo 110 chilometri interminabili ero di nuovo in albergo. E purtroppo devo dire che la giornata non è finita come avevo previsto, c'era il nuoto in mare, ma l'ho saltato ahi, ahi, non va bene, ma l'acqua fredda mi ha battuto, vediamo chi la spunterá domani, io o il mare? :-)

sabato 22 novembre 2014

Lungo di corsa

La mia preparazione invernale procede ed oggi ho fatto il mio primo lungo di corsa, era passato taaantoo tempo dal mio ultimo lungo. 98 minuti, che per alcuni proprio un lungo non è ma lo è per me! In realtà mentre correvo pensavo che 100 minuti sono perfetti, di più non devo fare neanche in futuro non per le distanze che voglio preparare, certo con il passare delle settimane dovrebbero diventare 90-100 minuti sempre più veloci, ma non più di quello. Dovrò invece lavorare sulla velocità.

Sono andata in bosco, i lunghi mi piace farli lì, per sentieri, tra faggi, betulle e abeti, su suolo morbido coperto da foglie, alcune volte faccio avvistamenti interessanti, rapaci e selvaggina, che scompare più veloce di me. E poi una volta a casa sei una persona nuova...il bosco ha un grande potere terapeutico e soprattutto quando non riesco ad andarci durante la settimana cerco di farci un salto alla fine di essa.

E presto sarò di nuovo a questo livello, pimpante e felice dopo appena 9 ore e mezza di gara :-)


sabato 27 settembre 2014

Si ricomincia

La stagione delle gare è passata e io non ho gareggiato.

L'inverno passato non mi sono allenata come dovuto e poi la primavera non mi andava così tanto e così questo anno, dopo molti, è stato di riposo.
Ho dato la colpa al lavoro e un po' è vero. Non si tratta solo di quante ore lavori ma anche di quante "inc....ture" ti prendi. Perché se esci dal lavoro e stai bene allora puoi anche allenarti ma se esci stanca morta soprattutto con la testa allora è inutile...meglio riposarsi.

Così la stagione è andata e ora ci riprovo. Dal 1 ottobre la situazione al lavoro dovrebbe migliorare, torna una delle mie colleghe che stava in maternità (non è questa la sede giusta per parlarvi dell'assurdità, in alcuni casi, della maternita/paternità qui in Svezia, vabbè) per cui il carico di lavoro dovrebbe diminuire e io ci riprovo! Si ricomincia! Nuoto, bici, corsa, potenziamento/ginnastica e stretching. Questo è quello che farò, l'inverno è lungo :-). In realtà ho già ricomnciato, un pochino, solo per sentire come stavo e funziona.

E allora ragazzi, si ricomincia!

domenica 1 giugno 2014

In bici e con la muta :)

Un'altra bella giornata qui nel sud del nord che però non ho passato in giardino :(.
Sveglia alle 6:00 e poi partenza alla volta di Älmhult, la città dell'IKEA!! Ok, il motivo per cui sono andata lì non aveva niente a che fare con l'IKEA ma vi volevo solo far sapere che, se non lo sapete, il fondatore dell'IKEA viene da Älmhult e che in questa città c'è un'IKEA enorme.
Comunque torniamo a quello che dovevo fare...la prima gara di bicicletta della stagione! 100 km tra i boschi della contea di Småland e intorno al lago Möckeln chiamata appunto Möckeln Runt (il giro di Möckeln oppure intorno Möckeln). Dovete sapere che qui in Svezia si organizzano molte gare amatoriali di bici dove non si stila una classifica e l'importante è arrivare...però sono molti quelli che vogliono arrivare primi ed io, oggi, per il secondo anno di fila, sono arrivata prima tra le donne!! No, nessun premio, solo un ristoro dopo l'arrivo e poi via verso il secondo allenamento della giornata. 45 minuti di nuoto, questa volta nel lago Tydingensjön appena fuori Broby.
È un lago poco profondo per cui si riscalda prima rispetto ad altri laghi qui intorno ed oggi, 1 giugno, la temperatura vicino il pontone era di ben 21 gradi!
Tydingensjön
Ed ecco il lago Tydingen con i suoi boschi, perfetto per una nuotata!

giovedì 8 maggio 2014

Mallorca: giorno 6-10

Il decimo giorno è stato di riposo, solo 40 minuti di nuoto...liberatorio! Ma gli altri quattro sono stata in sella, altri 370 km circa con 2000 metri di dislivello. Bel tempo, sole e caldo. Solo una mezza giornata nuvolosa, che devo dirvi la verità è stata la benvenuta così tanto quanto il sole qui in Svezia! :)

Montagne e pianure, e poi il mare, tutto il bello di Mallora. Tutto così vicino, ad una pedalata di distanza!
Ci rivedremo ancora una volta Mallorca...ne sono quasi sicura :)


Un cappuccino a Valdemossa dopo 670 km di bici...me lo meritavo no??

giovedì 1 maggio 2014

Mallorca: giorno 1-5

Grazie al mio rastrello volante sono arrivata a Mallorca e i primi 5 giorni in sella sono passati:) 500 chilometri e un po' più di 3000 metri di dislivello percorsi. Se ricordo bene è la mia settima volta con la bicicletta in quest'isola e ormai strade e paesini mi sono familiari. Il supermercato dove fare rifornimento di liquidi e il bar dove mangiare un bel panino con pomodoro e prosciutto sono sempre là. La montagna, la pianura e il mare, con tutte queste ore in bici ne vedo di paesaggi. Fa caldo, un caldo che in Svezia ce lo sognamo! La sera in calzoncini e sandaletti, raramente possibile nelle serate estive svedesi...meglio goderselo...ancora qualche giorno, poi si ritorna. A presto!

2 maggio 2014

28 aprile 2014